I den pågående diskussionen huruvida tornedalingar har eller inte har blivit förtryckta, har språket hitintills haft en särställning (19/5; 22/5; 26/5; 29/5).

Det är otvetydigt att kuvandet av det finska språket tillhör försvenskningsprocessen som sådan.

Ett annat exempel som dras fram explicit och implicit är skallmätningarna som ett exempel på förtrycket (15/5; 12/5). Det är dock mer tvivelsamt enligt min mening ur ett försvenskningsperspektiv.

Skallmätningar (egentligen kraniometri) var en teknik som nyttjades rätt friskt vid ingången till 1900-talet och en bra bit inpå 1950-talet.

Inom kriminologi var detta en utbredd form av att kartlägga brottslingens kynne och karaktär. Den syftade som allt annat till att försöka prediciera framtida brottslingar utifrån vissa karaktäristiska kraniometriska och antropometriska drag i Sverige, i USA, i Italien, i Frankrike, etc.

Det var ett bland flera vetenskapliga verktyg man hade i syfte att finna orsakssambandet bakom brottslighet. Denna teknik var också utbredd bland evolutionära biologer där just den biologiska mångfalden/variationen av olika folkgrupper var av intresse för att kartlägga till exempel förekomsten av ärftliga sjukdomar.

Denna vetenskapliga ansats var utbredd inom det naturvetenskapliga och det kriminologiska området. Att tornedalingar föll i blickpunkten för detta kan troligen bero på att området kännetecknades av samer, finnar och (som man trodde) svenskar, vilka avlade fram ’en sort’ som man var vetenskapligt intresserade av. Vad var detta för ’sort egentligen’? I detta fanns inget konstigt! Att denna inriktning sedan kopplades samman med nazism och fascism är en annan historia som hör till frågan om politik och vetenskap.

Men hade denna internationellt gångbara vetenskapliga inriktning någonting explicit med försvenskningsprocessen att göra? Nej jag vill mena att den inte hade det.

Vi kan alla bli offer för hur två saker som sammanfaller i tid också ses som inslag i en och samma process.

Vi bör ha klart för oss att försvenskningen handlade om att etniskt ombilda tornedalingen från finskhet till svenskhet. I denna fråga utgjorde statskyrkan och skolväsendet två centrala institutioner, vars övergripande syfte var just den etniska ombildningen. Men tittar man på de kraniometriska studier som gjordes finns ingen sådan etnopolitik inblandad. Man ville bara kartlägga vad tornedalingen var för fysiologisk och biologisk figur. Det var inget mer än så!

Att man idag gör en etnopolitisk frågeställning av detta är en annan fråga.

Men när det gäller försvenskningsprocessen måste jag reagera mot det förbiseende som Bucht m fl (12/5) och Nyström (19/5) gör när de nämner min insändare i DN i negativa ordalag. De menar att jag överdriver när de tornedalska skolbarnen skickades söderut under skolloven för att lära sig svenska och svenska seder som ett ’kulturellt experiment’.

Detta experiment som de lokala skolråden genomförde är ett explicit uttryck för försvenskning.

Att debattörerna inte kan se detta som en del av försvenskningen (varför skulle skolråden annars göra detta?) är för min del svårt att förstå. Debattörerna bör ju ha klart för sig att dessa resor som en del skolbarn företog sig kostade en hel del pengar, som togs från en ansträngd skolbudget i kommuner som redan hade en ansträngd kommunal ekonomi.

Kommuner som årligen tvingades vädja om skatteutjämningsbidrag för att kompenseras för sina kostnader. En vädjan som ledde till ytterligare underläge mot de rika kommunerna, vilket förstärkte den pågående strukturella diskriminering som Tornedalen var satt under. Ett underläge som indirekt kunde nyttjas av ’svenskintressen’ eftersom bidragen, oavsett vad, ständigt kunde villkoras mot ännu mer svenskhet.

Maktordningen urholkades därmed än mer för tornedalingen.

Tage Alalehto