Bottennapp när HB på nyhetssidor ställde kommunalrådet Sven Tornberg ”ut i kylan” på grundval av spekulationer och vaga antydningar från anonyma (ofta fega) källor, skriver Lars Spolander. Lars Pekka svarar på kritiken.

Med berättigad stolthet beskrev ledaren i HB för en tid sedan att man var landets enda, på riktigt, oberoende tidning – utanför alla grupperingar.

Vi läsare inser nog inte alltid vilken stark och unik tidning vi faktiskt har att slå vakt om! Jag vill också harangera ägarfamiljerna Pekka som lyfte en konkursad tidning till ett framgångsrikt familjeföretag. Nu nog med beröm för den här gången!

Tidningens dominerande särställning, ställer samtidigt speciella krav på hur man förvaltar den och dess journalistiska och pressetiska innehåll. Har till och från konstaterat att rågången mellan nyhetsförmedling och opinion inte alltid varit självklar – inslagen av åsiktsbildning på nyhetssidan har ibland tagit över den objektiva nyhetsförmedlingen.

Bottennappet enligt min mening kom, när HB på nyhetssidor ställde kommunalrådet Sven Tornberg ”ut i kylan” på grundval av spekulationer och vaga antydningar från anonyma (ofta fega) källor.

Den typen av skvallrig kvällstidningsjournailstik kan man bespara sig själv och oss läsare ifrån, även om man denna gång på odemokratiska och kaotiska grunder ”lyckades” tvinga Sven Tornberg att frånträda sitt ämbete – inte felfritt i alla avseenden självklart, men hyfsat ändå som första borgerliga styre efter 55 års S-styre (felfria??) – men vem kan alltid i alla avseenden svära sig fri från det.

Lars Spolander

Läsare i 75 år, inhyrd ledarskribent och styrelseledamot i ett antal år och varm och nära beundrare av HB som jag hoppas orka följa ett antal år i framtiden också!

Svar direkt: Det var inte min åsikt!

Tack Lars Spolander för ditt beröm av Haparandabladet i tisdags. Och ärligt tack för din kritik av artikeln om att kommunalrådet Sven Tornberg riskerade att hamna i kylan. Kritik skärper journalister och ansvarig utgivare. Det var jag som skrev artikeln och vill gärna redovisa varför det inte handlade om åsiktsjournalistik.

För det första. Kommunalrådsrollen är inget ”ämbete”. Det är ett förtroendeuppdrag på heltid baserat på medborgarnas röster i fria val. I en levande demokrati ska kommunalrådet granskas närgånget.

För det andra. Att Tornberg riskerade att hamna i kylan var ingen åsikt från mig. Efter två olika tips ägnade jag många timmar under två dagar åt att prata med politiker från oppositionen – både gräsrötter och ledande politiker. Att de begärde anonymitetsskydd är naturligt. Dels var det en känslig personfråga, dels ville man inte störa förhandlingar där det egna partiet ingick. Det är inte feghet.

Resultatet blev entydigt. För Sjukvårdspartiet och Sverigedemokraterna, var det otänkbart att samarbeta med ett parti där Sven Tornberg har den ledande rollen. Inom socialdemokratin ville några politiker i ledande position mildra kritiken. De kände ett ansvar att sy ihop en majoritet med S i ledande position och sig själva i ledande roller. Att C ”valde” att gå i opposition blev ju ett facit på att Tornberg verkligen hamnade i kylan. Dessförinnan hade han via telefon och fysiska möten uppvaktat åtminstone SD och S om
samarbete.

Skulle motståndet mot Tornberg inte ha funnits inom S-partiet så hade S och C troligen redan ha bildat en stark allians med Nina Waara som kommunalråd. Men det är bara vad jag tror.

Det som Lars Spolander i själva verket efterlyser är en megafonjournalistik där journalister, utan att ställa kritiska frågor, rapar upp det som makthavare säger. Så fungerade det i Haparandabladet på den tiden Spolander var inhyrd ledarskribent. Men det var länge sedan. Att den journalistiken inte var framgångsrik fick vi ju bevis för.

Lars Pekka, frilansjournalist